Categories
Philosophy

En etisk marknad

 Photo  Pixabay License
Photo Pixabay License

Så jag har återigen försökt definiera min syn på etik. För att göra detta så har jag brutit ner det i en del mindre bitar. Först är det min syn på hur världen bör beskrivas. Jag är positivist så jag tror att vi inte kommer hitta sanning utan att veta hur den ser ut, men kan undvika osanning för vi kan identifiera hur den ser ut. Min bild på världen är inte kollektivistisk då jag inte tror vår grupptillhörighet definierar oss. Jag tvivlar också inför att kalla mig själv individualist då jag tvivlar på individen som någon typ av konstant varelse. Jag tänker mer på individen som ett resultat av mer fundamentala reaktioner som råkar resultera i vad vi kan uppfatta som en individ. Min bild är mer att det finns attribut som interagerar med varandra och resulterar i vad vi skulle kunna kalla för en individ. Du har gener, kemiska processer, bakteriellt liv, yttre påverkan på kroppen och massa mer som deltar till att skapa vad vi kan känna igen som en individ. En individ är alltså ett nätverk av sammanlänkande attribut på ett liknande sätt som ett kollektiv är ett nätverk av individer.
När man ska värdera en handling tror jag att det, likt med en vara på en marknad, är svårt utan att sälja den. Det är först när folk lämnar bud på något som du verkligen kan se hur de värderar det, men det betyder inte att vi inte kan identifiera några saker som bör undvikas mer än andra. Som jag nämnt tidigare är jag positivist vilket begränsar min förmåga att yttra mig om hur världen är, istället får jag nöja mig med att tala om hur den inte är. Samma princip gäller med handlingar. Även om vi inte kan säga hur man lever det goda livet så kan vi finna ett antal saker att undvika. Men hur kan vi skatta en handling utan att lägga ut den på marknaden? Jo, på ungefär samma sätt som vi kan skatta att ett hus kostar mycket pengar utan att sälja eller försöka köpa det. Vi vet att folk behöver en plats att bo, att de vill bo på ett tryggt ställe, och att de vill bo i närheten till deras jobb. Genom att finna dessa attribut så kan vi skatta att ett hus kommer kosta en hel del, men vi kanske inte kan avgöra vilket som är dyrast i ett visst område.
Så för att skatta en händelse utan att lägga ut den till vår teoretiska handlings marknad så behöver vi alltså veta vilka handlingen kommer påverka, vad den innebär och andra attribut som hör till handlingen. Om vi tar ett utrotningsförsök som exempel så vet vi att det i detta fallet påverkar människor och innebär dödandet av en mängd av dem baserat på ett eller flera förvala kriterier. Vi kan också skatta att akten av att döda en person är mycket hemsk, och att döda flera är ett spill med liv. I sig själv så för detta med sig en väldigt hög kostnad till vår etiska plånbok. Vilken inkomst kan vi då få för att göra upp för detta? Om vi räknar att alla liv är lika mycket värda så blir det väldigt svårt att förlåta en så hemsk handling. Vi kan alltså redan här säga att utrotningsförsök är väldigt oetiska och etiskt kostsamma.

Categories
Philosophy

Yttrandefrihet

 Photo  Pixabay  license
Photo Pixabay license

Det fortsätter att förvåna mig hur historielösa många argument emot yttrandefrihet är. Likaså fortsätter det att förvåna mig hur lite många av dessa yttrandefrihetsmotståndare verkar ha tänkt igenom sina argument på förhand eller hur typiska de är.
Ett vanligt motargument mot yttrandefrihet är att man inte bör få säga sådant som är kränkande mot andra eller som folk kan ta illa upp för. Mot problemet jag brukar presentera är: om dit yttrandefrihetsinskränkande får mig att ta illa upp, borde du får yttra dig? Mitt svar är ju självklart ja för jag tycker inte att folks kränkthet är ett giltigt argument. En studie jag fann nyligen visade att två tredje delar av Sveriges befolkning har problem med att lyssna på en person som inte håller med dem i en fråga (hittar inte länken för tillfället). Vanliga symptom dessa personer upplevde var ångerstkänslor och stress. Frågan är om du skulle kunna säga något av substans i Sverige med en sådan lagstiftning.
För att attackera frågan om kränkthet så måste jag börja med att fundera över vad det innebär att bli kränkt. Till ordets karaktär hör ju någon form av övertramp. Exempelvis så skulle Danmark kunna gör ett övertramp på den svenska gränsen och då inskränka på det svenska territoriet. Wikipedia säger följande om att kränka:
Kränkning, det att kränka någon eller något. Kränka är en avledning av det svenska ordet krank, ‘sjuk’ eller ‘dålig’. Ordets ursprung är den germanska stammen kranka-, ‘krokig’. Kränkning har flera närliggande betydelser såsom att förolämpa, vanära, våldföra sig på eller att bryta mot (till exempel en bestämmelse).

Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra. Kränkning kan vara en brottslig handling. Att förtala eller förolämpa någon kan vara ärekränkning, och andra typer av kränkande handlingar kan vara brottsliga till exempel enligt de olika lagarna mot diskriminering. En äldre betydelse av ordet är att ha samlag med en kvinna på ett vanärande sätt, såsom utanför äktenskapet eller med våld. — [Wikipedia Sverige]

Vi måste alltså fastslå ifall vi talar om kränkningar mot lag, rättighet eller ära. Kränkningar mot lagen är i detta fallet inte särskilt relevant då vi talar om yttrandefrihet. Om vi talar om rättigheter så är det ju personen som vill ta bort folks yttrandefrihet som vill inskränka på personers rättigheter, så vi kan med största förmodan anta att argumentet baserat på att folk känner sig kränkta rör sig kring ärekränkning eller någon form av illa behandling.
Problemet här är ju dock att något som kan vara helt sant kan också vara kränkande. Exempelvis så kanske en nazist tycker att det är kränkande att tala om förintelsen för hen kanske inte tror på den och vill inte bli förknippad med den. Ska vi då inte tala om den? Självklart så kan vi inte gå runt och oroa oss över att folk ska ta illa upp, folk kommer alltid att ta illa upp vad du än säger. Så vilken form av yttranden är det mer specifikt som folk vill se som olagliga? Ofta rör det sig om rasism eller personkränkningar. Alltså fördomar mot en grupp eller elakheter riktade mot en person. Dock uppstår ju frågan i vilken mån detta faktiskt kan förbjudas. Som tidigare nämnt så finner olika personer, olika saker kränkande. Är det att kränka någon som ska vara förbjudet då? Om det var ett misstag? Jag kanske inte visste att x och menade inget illa. Hur skiljer vi på faktiska kränkningar och bara misstag. Vanligtvis så får vi höra att man känner det. Problemet här är ju dock att om folk hade känt ifall ett yttrande menades kränkande eller inte så hade det ju inte gått att kränka folk av misstag. Hela anledningen att vi kränker folk av misstag har ju att göra med att vi missförstår varandra eller saknar visst personligt ramverk för att kunna förstå en annan person.
Ett annat argument är att vi bör förbjuda osanningar i media. Detta är vad jag skulle mena ett aningen mer totalitärt argument, för det förutsäger att vi redan vet vad som är sant. En variant av detta används ofta av olika vänsteraktivister i vår samtid för att försöka förbjuda olika uppfattningar de inte tycker om. Det kan röra sig om allt ifrån uppfattningar kring migrationsfrågor till rasism eller liknande. Man menar att vissa människor har fel och att deras uppfattningar bör förbjudas så att de inte sprider sig i samhället. Hela grundbulten i detta argumentet förutsätter att vi redan ifrån början kan identifiera vad som är sant och att inte motståndaren har något att komma med.
Totalitarism är idéen att du håller den totala sanningen. Detta brukar leda till censur och inhuman behandling av andra människor. Ett vanligt utlopp är bokbål. Den bakomliggande logiken är enkel, jag har rätt, jag vet hur världen är beskaffad, jag vill befria världen från lögner, därför bränner jag böcker med osanningar så att folk slipper bli missledda. Detta är en väldigt farlig uppfattning att ha för den legitimerar en diktatorisk inställning mot sina medmänniskor. Den leder också folk till att tro att deras levnadssätt är överlägset eller bättre än andras och till att inte inse mänskligheten i sina meningsmotståndare. Man gör sig helt enkelt till gud eller tror sig vara guds sändebud med full förståelse för hans budskap (eller tillräcklig förståelse för att sätta sig över alla andra människor).
Andra saker som måste redas ut innan vi förbjuder osanningar är också vad sanning faktiskt är. Vi måste alltså välja en epistemologi. Personligen är jag positivist i grunden, jag tror alltså att vi i vårt sanningssökande inte kan söka efter sanningen, för vi vet inte hur sanningen ser ut, och om vi väljer en uppfattning på förväg så kommer vi endast hitta evidens för vår uppfattning och sortera bort idéer som inte passar in i vår världsbild. Däremot så kan vi veta hur världen inte är beskaffad. Jag vet exempelvis inte exakt vilket håll som är nedåt, men om jag släpper ett äpple så kan jag vara tillräckligt säker på att det inte faller uppåt och därav med uteslutningsmetoden lista ut att det faller, kanske inte direkt nedåt, men iallafall någonstans åt det hållet. För att citera Sherlock Holmes:

Det sista alternativet, hur osannolikt det än må vara, måste vara det rätta — Sherlock Holmes (A.C. Doyle)

En positivistisk verklighetsbild kräver dock yttrandefrihet, opinionsfrihet och meningsfrihet. Då vi inte kan veta hur verkligheten är beskaffad så måste vi få komma på alternativa förklaringar som vi kan testa. Detta är inte möjligt om vi går in och censurerar människor på förhand. Vi kan alltså aldrig veta med den positivistiska modellen hur verkligheten faktiskt ser ut i sin helhet, men vi kan bli mer säkra på hur den inte ser ut. Däremot så lär den oss också att det finns olika nivåer till osanning. För att dra ett tydligt exempel: våra förtillfället säkraste modeller kring fysik är förmodligen det närmaste sanning vi har kommet (detta kan vi självklart inte veta säkert, men inga andra modeller kan förutsäga framtiden med sådan säkerhet i nuläget), men med ett positivistiskt förhållningssätt så måste vi ändå komma till att acceptera att de är osanna, inte lika osanna som idéen att kaffekoppar i keramik kan sväva och därför inte går sönder om man tappar dem, men fortfarande osanna.
Detta är dock inte den ända användbara epistemologin i världen, det är den som satt oss på månen, men det finns flera lika legitima epistemologier. Två andra exempel är empirism och radikal empirism. För att snabbt summera dem så är empirism idéen att vi endast kan veta vad vi kan mäta. Exempelvis så kan vi veta att skärmen på min iPad är runt 10 tum, och att temperaturen utomhus för tillfället är runt 28 grader. Radikal empirism är idéen att något är sant när det ökar vår chans för överlevnad, dessa kallas också ibland för metaforiska sanningar. Ett tankeexempel för att demonstrera radikal empirism:

Föreställ dig ett giftigt piggsvin. Om du sticker dig på en av nålarna insjuknar du och riskerar att dö. Om då en grupp människor tror att dessa piggsvin kan skjuta iväg sina taggar och därför håller sig borta så gynnar det deras överlevnadschanser. Detta är därav sant enligt den radikala empirismen även ifall piggsvinet faktiskt inte kan skjuta iväg sina taggar. När denna formen av resonemang används utanför den radikala empirismen så kallas det för metaforiska sanningar.

Det finns goda anledningar att hålla sig till positivismen, empirismen och den radikala empirismen. De har alla olika brister och fördelare, men det finns ingen strikt mening där vi kan avgöra vilket av förhållningssätten som skulle vara överlag bäst, med säkerhet. Frågan blir då för de som vill förbjuda osanningar vilken empistemologi man ska bruka. Om vi tar positivismen så skulle detta i princip förbjuda allt vetande, för positivismen erkänner att vi inte kan uppnå faktisk sanning utan endast kan nå tillräckliga sanningar. Empirismen kan endast yttra sig om saker vi kan mäta och ger inte mycket mer i guidning än så. Den radikala empirismen bryr sig om mänsklig överlevnad, men vi kan inte på förhand veta exempelvis kärnvapen kommer garantera vår överlevnad eller leda till vår utrotning, det kan vi först veta efter vi mänskligheten dött ut. Utöver detta så måste vi också utse folk eller en dator som avgör vad som är sant eller falskt och som ska genomdriva denna lagstiftning. För alla som har läst George Orwells 1984 så borde problematiken här vara uppenbar.
Detta är bara den inledande problematiken med dessa de argument jag ofta möte kring yttrandefrihet. Då har jag fortfarande inte gått in på några historiska argument (med möjligt undantag om det kring totalitarism). Inte heller har jag gått igenom de traditionella argumenten kring yttrandefrihet. Jag ser helt enkelt inte hur vi skulle kunna bortgå ifrån principen av yttrandefrihet och upprätthålla en kunskapstradition eller demokrati i längden. Jag kan acceptera inskränkningen att man inte får skrika eld på en teater som inte brinner eller hota en annan person till tystnad då dessa går stick i stäv med idéen bakom yttrandefrihet. Dock är detta så långt jag tror det är möjligt att inskränka på yttrandefriheten och fortfarande upprätthålla en rättsstat, kunskapstradition och demokrati. Det finns många saker till jag hade velat ta upp, exempelvis historierna om förföljelsen av intellektuella (däribland kända figurer som Galileo och Karl Marx) för att de ifrågasatta statens och kyrkans sanningsmonopol, men istället avslutar jag med ett (aningen förkortat) citat av John Stuart Mills bok On Liberty:

… the peculiar evil of silencing the expression of an opinion is that it is robbing the human race … If the opinion is right, they are deprived of the opportunity of exchanging error for truth; if wrong, they lose, what is almost as great a benefit, the clearer perception and livelier impression of truth produced by its collision with error. — On Liberty, John Stuart Mill

Categories
Philosophy

Bristen på etiska institutioner som katalysator för auktoritära politiska ideologier

 Photo  Pixabay License
Photo Pixabay License

Europa har under de senaste hundra åren gått igenom en våg av sekularisering, men sekulära livsåskådningsorganisationer har inte ersatt de religiösa organisationerna vi en gång haft. Många nationalister talar nu om brist på samhörighet, otrygghet och nationella värderingar som drivkraft för deras engagemang. Frågan är ifall bristen på sekulära livsåskådningsorganisationer lämnar folk som annars hade drivit deras etiska frågor som just etiska, till de politiska organisationerna och där igenom skapar en mer auktoritär politisk diskussion?
Max Weber definierade politik som: regleringen av statsmaktens legitima våldsmonopol, i Politics as a Vocation (1946). Etik åt andra sidan brukar definieras som de levnadsregler, ansvar och friheter vi har gentemot andra människor. Etik är alltså ett personligt ansvar medan politik är något vi brukar för att upprätthålla ett stabilt samhälle. Det finns till och med ett argument för att politik är djupt oetiskt då det innebär ett förtryck av människors frihet att leva sitt liv genom våld. All politisk reglering för med sig ett hot om våld, hur oskyldig regleringen i sig själv framstår. Om man står upp för alla människors rätt att leva sitt liv så länge det inte förhindrar andra människor att leva sitt liv, så blir politik ofta svårt att försvara. Lika så om man står upp för alla människors rätt till liv. Politik blir ur detta perspektiv lite av en ”nödvändig ondska.” Något som vi inte skulle kunna ha ett stabilt samhälle utan, men något som alltid komma kräva oetiskt agerande.
I Sverige har vi Humanisterna som den största sekulära livsåskådningsorganisationen, men denna driver huvudsakligen skulariseringsfrågor i den politiska sfären. Även om pubkvällar säkert lockar en del personer och intressanta föreläsare är trevligt, så ger organisationen lite till etisk guidning för den som söker stöd. Likadant så sprider organisationen sällan sina etiska idéer ut i samhället—iallafall inte på det sättet som man driver politik på—, vilket skapar bilden av en mer politisk organisation.
Fukuyama argumenterade i sin bok The original of political order (2011) att mer religösa samhällen som Indien ofta hade svårare att etablera starka politiska centralmakter, men ofta hade starkare rättsliga principer, medan mer politiska stater som Kina ofta var centraliserade, men hade svagare etiska system. Det finns alltså ett argument för att en brist på etisk organisering skulle kunna agera som katalysator för den mer auktoritära politiken vi ser idag både till höger och vänster. Personer som i första hand kanske driver etiska frågor vänder sig till politiska organisationer i brist på etiska och driver deras privata etiska frågor som politiska och inskränker därav alla våran rätt till att leva våra egna liv.
Svaret mot auktoritära rörelsers framfart kanske inte är mer politik, utan snarare starkare etiska rörelser som kan konkurrera med politiken! En etisk rörelse som än en gång kan ställa makthavare till svars för deras oetiska agerande och kräva en etisk ryggrad i samhället.

Länkar

Categories
Projects

Distriktsårskonferens–Blekinge SSU-distrikt

Inför detta årets distriktsårskonferens lades förarbetet om. Med nya tidsramar och kommunikationskanaler skulle tydlighet och informationstillgång förbättras. Redan den sista september var kallelsen till SSU-kommunerna ute med grundläggande information, så som nomineringsstopp och datum för distriktsårskonferensen.

Ny hemsida för bättre kommunikation

I centrum för denna omläggning låg informationskanalerna. Tidigare hade ett Google Drive dokument fungerat som länklistan till all annan digital information. Nu ersattes denna med en hemsida (dak.ssuble.se) där all information samlades. Detta förenklade markant kommunikationen med medlemmarna och lät dem snabbt komma åt viktig information så som datum och hur man skickar in motioner.

För att bättre kunna överblicka hur informationen om distriktsårskonferensen spreds så användes bit.ly länkar (a.ssuble.se). Detta löste ett tidigare problem där man inte kunnat följa e-postutskick och SMS-aviseringars effektivitet. Tidigare hade man använt korta.nu, en tjänst som idag har gått i konkurs och som inte kunde erbjuda statistisk uppföljning eller riktade kampanjer. De nya länkarna via bit.ly tillät också branding så att man enkelt kunde se att de kom ifrån Blekinge SSU-distrikt.

Tillsammans lät dessa två nya kommunikationssystem distriktsstyrelsen kommunicera bättre och mer effektivt med sina medlemmar. Helt plötsligt kunde man se hur många som klickat på e-post- och SMS-länkar. Man kunde enklare följa upp hur många medlemmar som klickade på Facebook länkar och inte minst kunde man göra det enklare att navigera viktig information via hemsidan. Resultatet blev en mer överskådlig bild över hur medlemmar sökte sig till information och en bättre upplevelse för medlemmarna som fick informationen till sig utan onödigt krångel.

Plannering

För att försäkra sig om att det inte skulle uppstå några problem under årets gång med distriktsårskonferensen så inleddes planeringen redan i maj. Innan juni månads början så hade alla deadlines och viktiga datum satts. Detta skapade en god möjlighet att tänka igenom viktig kritik från förra årets distriktsårskonferens, då denna fortfarande låg nära tillhands, samtidigt som det minskade kaoset som lätt kan uppstå när ett event planeras.

En av de viktigaste förändringarna som gjordes var att man flyttade fram distriktsårskonferensen till den sista mars och flyttade tillbaka nomineringsstoppen till halva februari. Detta så att all viktig medlemsinformation skulle vara ute en månad innan distriktsårskonferensen. Anledningen till detta var att det under de tidigare åren hade uppstått problem där vissa SSU-kommuner inte hunnit samla sig inför distriktsårskonferensen och att deras medlemmar därför inte känt sig förberedda inför det stora eventet. Nu fick SSU-kommunerna en hel månad på sig att ta ställning till motioner, propositioner, SSU-distriktets utlåtanden och valberedningens förslag. Något som uppskattades av medlemmarna.

En annan viktig förändring var att en preliminär kallelse gick ut till alla SSU-kommunerna redan den sista september 2017. Detta var cirka ett halvår före distriktsårskonferensen faktiskt skulle äga rum den sista mars 2018. På detta viset fick SSU-kommunerna lättare att planera in sina årsmöten och anpassa sina medlemsmöten så att man kunde diskutera de motioner som skulle presenteras på distriktsårskonferensen.

I december månad tog distriktsstyrelsen sitt slutgiltiga beslut om lokal och hyrde rådhuset i Karlshamn. Man hade alltså lokalen bokad lite över tre månader i förväg vilket tillät att man skickade ut kallelsen redan i januari månad, med två och en halvmånad till DÅK:en. Samtidigt skickade man också ut inbjudningar till en rad olika tidningar i södra Sverige och välkomnade dem till distriktsårskonferensen. Detta för att upprätthålla Blekinge SSU-distrikts stolta tradition av transparens och öppenhet i sin demokratiska process.

Summering

Allt detta ledde upp till en trevlig distriktsårskonferens, med goda miner och bra debatter. De nya kommunikationsvägarna hade förenklat informationsförmedlingen och den goda planeringen hade skapat förutsättningar för SSU-kommunerna att bättre samla sig och göra sig redo inför distriktsårskonferensen. I slutändan så rullade allting på och det blev en god och intressant dag av det hela.

Länkar

Categories
Projects

Ny logotyp förenklar designspråket — Furulundsskolans Elevkår

Elevkåren fick 2016 sin gamla, klassiska och väldigt vackra logotyp. I guld en krona över bokstäverna FE omgivna av en kvist mot ljusblå bakgrund. Denna har tjänat elevkåren väl, men i och med införskaffandet av en ny hemsida så behövde designspråket förenklas. Svaret blev den nya loggan där “FE” har fått en ny font och kronan har förenklats.

Den gamla logotypen togs fram av den före detta styrelseledamoten Noah Nilsson. Den har tjänat elevkåren väl, men vissa problem uppdagade sig när vi köpte in det nya kassasystemet i höstas. När man skrev ut kvittot så försvann mycket detaljer ifrån logotypen vilket gav en otydlig bild. När den nya hemsidan skulle upp och ett nytt designspråk utformades så föll det naturligt att förenkla logotypen litegrann för att bättre passa in både på kvitto och hemsida.

Den nya logotypen är en enkel svart krona över bokstäverna “FE” skrivna i en enkle serif font. Logan sticker ut, men är samtidigt inte överkomplicerad. Bakgrunden är helt transparent vilket även tillåter för att man enklare placerar den på dokument och kuvert. Möjligheten finns även att placera logotypen mot en mörk bakgrund genom att placera ett negativt filter över logotypen.

Categories
Projects

Ny hemsida förenklar kommunikationen – Furulundsskolans elevkår

Furulundsskolans elevkår har ett väldigt gott samarbete med skolledning, lärarkår och elever, men ett återkommande problem har varit att folk inte vet var de ska vända sig för att få ny information om elevkåren. Därför gav elevkåren mig i uppgift att ta fram en ny hemsida.

Utveckling

När vi valde tjänsteleverantör brydde vi oss om enkelhet, anpassningsbarhet och förmågan att snabbt och effektivt presentera den informationen som vi vill dela med oss av. Efter att ha gått igenom en mängd olika alternativ så blev det Squarespace för kårens hemsida och WordPress.com för skoltidningen.

Elevkårens hemsida

 Skärmklipp 2018-03-04 09:51
Skärmklipp 2018-03-04 09:51

Elevkårens hemsida ska samla information och vara en väg för elevkåren att kommunicera viktiga event och datum. Här hjälper Squarespace fantastiska teman och anpassningsbarhet att skapa en enkel och snabbnavigerad hemsida utan strul och trassel. De inbyggda funktionerna för att sätta upp gallerier och projektsidor var till stor hjälp. Vi är väldigt nöjda med detta valet och det möter våra behov som handen i handsken. När det gäller valet av domännamn så var det tidigt uppenbart att furulundsskolanselevkar.se skulle bli alldeles för långt och krångligt så istället valde vi furukar.se. Detta namnet är kortare och enklare att komma ihåg. Det är även vårt användarnamn på instagram. Vi har självklart köpt båda domännamnen och om du skulle gå in på furulundsskolanselevkar.se så kommer du bli vidarebefodrad till furukar.se.

Varför Squarespace?

  • Priseffektivt

  • Enkelt att anpassa

  • Enkelt att använda

  • Inget underhåll

Furulundaren.se – Skoltidning

 Skärmklipp 2018-03-04 19.55.36
Skärmklipp 2018-03-04 19.55.36

När vi valde namnet för skoltidningen ville vi ha ett enkelt och relevant namn som reflekterade syftet med tidningen. Inspirerat av Sydöstran valde vi namnet Furulundaren både för att en elev på skolan kallas furulundare–och det är ju trots allt elevernas tidning–, men också för att det flöt bra på tungan.Valet av WordPress.com var enkelt. Plattformen WordPress är en favorit hos bloggare och många stora tidningar som Time Magazin och New York Post använder WordPress VIP som tillhandahålls av samma företag. Det märks att denna plattformen är byggd för just bloggare. Möjligheten finns till och med att dela inlägg mellan olika hemsidor samt att ha en samlad skribentprofil för alla ens bloggar. Supporten måste också få en shout out för att vara snabb och väldigt duktig. Alla komplikationer löste sig utan någon fördröjning alls.

Varför WordPress.com?

  • Bygger på WordPress

  • Fokus på bloggar och nyhetssidor

  • Bra support

  • Inget underhåll

  • Möjlighet att annonsera på hemsidan

Länkar

Categories
Projects

Galio of Sweden, ny samarbetspartner — Furulundsskolans elevkår

Under våren 2017 genomförde jag och dåvarande kassör Markus Gustafsson vid Furulundsskolans elevkår en ny upphandling för studentmössesamarbete. Vi talade med ett antal olika företag och till slut valde vi Galio of Sweden. Företaget har kontor i Karlshamn vilket ligger i närheten, men vi fick också ett väldigt professionellt bemötande och både goda priser till eleverna på skolan och en bra kick-back till kåren samtidigt. Både vi i elevkåren och Galio har varit väldigt nöjda med samarbetet hitintills och den nya styrelsen planerar att jobba vidare tillsammans med dem även under nästa år tack vare deras fantastiska insatts.

Bildförteckning:

Categories
Culture

[Journal] Chapter 12 to 35 | The Hitchhiker’s Guide to The Galaxy

 Photo CC by-sa 3.0  Julian Hammer  via Wikimedia Commons
Photo CC by-sa 3.0 Julian Hammer via Wikimedia Commons

The main thing I noticed whiles my continued reading was the fact that Zaphod seemed way more intelligent in this chapter and seemed to be a good person. It’s weird. It seems at first glance like he is dumb and totally clownish. But the farther into the book I get the more respect I get for him. He isn’t a good person in the quite normal hero or everyday hero way but more in a kind of double-nature kind of way. Sometimes he’s a good person and sometimes his absolutely not.

This part of the book got very exciting so I read it all in one or two day. That’s why I might miss a lot of stuff and I make such a broad summarizing of everything.

So to start of with they find this fascination planet at which an old people live that make planets. This in it self is a weird and exciting idea. I like how when they are about to enter the atmosphere and get shot at by the planets self-defence system. To flee from the nuclear warheads heading there way they activate the improbability drive and the missiles gets turned into a whale and a plant-pot. The plant-pot with a flower in apparently can thin and thought to itself as it tumbled towards the ground “not this again!” if I remember correctly. This is followed up by some funny question about why plants would thing in such a way.

I like this part. It makes me smile a lot. Personally I think the reason the flower would think in such a way is cause plants sometime falls from the window and breaks. The question is how a newly created plant would know this… Can even plants think??? I don’t think so but then again I’m not a biologist it could very well be that plants can in some way interpret and analyse the world but it seems kind of weird to think about cause they haven’t got any brains… or are we just dumb and haven’t found them jet??? There are so many weird and thoughtful questions you can ask about this book and it’s way of twisting the world. If a plant could talk and think in a way we could understand, what would it say???

Like you might understand the idea of talking plants kind of fascinates me currently. It’s just such a bizarre thought to think that it kinda gets stuck in my head. Personally I like flowers they are beautiful. Sometimes when I was younger I would stand and breath on them. If they could think and smell did the flower got disgusted by my bad breath… Yeah I could think about this all day so let’s move on.

The whale also had some funny thoughts but you have too read that entire conversation to be able to discuss it and it’s quite long so let’s talk about another subject. The idea that humans would only be the third most intelligent species on earth. The book claims that earth was created as an experiment by some twelve dimensional creatures that in our dimension take the form of mice and are super intelligent. The idea is that mice are experimenting on humans to see if they can figure out the mining of life, the universe and everything or rather why the answer is 42.

This concept scared me a lot when I was younger and saw the movie. It still weird me out a bit, but I also find it fascination how the book frames this perspective. Sometimes I really want to know how Douglas Adams thought all of this out, but at the sometime I don’t cause then I have to think about the questions and my thoughts about this weird world that Douglas provides. A lot of the time I can draw parallels between the book and real life and I thing I’ve found one in this part of the book as well.

I think this part is meant to make us question testing on mice. We do a lot of inhuman things to animals without thinking about them and when you see things from this uncomfortably angle that the author provides it makes you question if it really is right to abuse animals and the world in the way we do. On the hole I think that’s the lesson the book tries to teach. “Be careful of the world you have cause it’s the only one you’ll ever have.” and “don’t waist you life, you have one chance and then it’s gone.” That’s what I get out of this. And I also think he wanted to question things and think weird. (That last one isn’t very well established as a lesson of the book but I really like to think that’s what Douglas wanted to encourage his readers to do.)

All and all I loved the book. If you like quirky and weird things read it! It puts the world in a weird place and twists stuff in a cool, interesting and thoughtful way. It’s my second most favorite sci-fi book or my most favorite one. It depends on what aspects you look at. It’s absolutely interesting and funny but sometimes it seems a bit rushed. But if you can get past that and want a fun and enjoyable sci-fi book I can’t do anything less then recommend it.

Categories
Culture

[Journal] Chapter 9 to 11 | The Hitchhiker’s Guide to The Galaxy

 Photo CC by-sa 2.0  Barbara Abate  via Wikimedia Commons
Photo CC by-sa 2.0 Barbara Abate via Wikimedia Commons

So chapter nine starts with Arthur and Ford getting rescued by a mysteriys ship. From the begining they find themselfs on a sidewalk. But this disappears and they find themselves on a beach. The reason for all of this weariness is something the book calls the infinite improbability drive. A way of traveling space by using the improbability of different things. The majority of chapter nine and ten is trying too explain Arthur and Fords experience with the infinite improbability drive and how it was invented.

The drive apparently makes some kind of hole in the universe thorough which it can travel and it breaks down the different aspects of reality and exists in multiple existences at once if I understand it right. This means that many improbable things will happen. I think this way of travelling sounds interesting. Instead of teleportation which breaks down your body and recreates it this makes holes in existence and travels through them like tunnels. In my head it sounds way safer and efficient. It is also a nice way to get around the hole “if you push a person in to a teleportation device did you kill them?” debate which is interesting but complicated and a bit scary.

Throughout chapter eleven we find out more about the ship and especially about Marvin a robot which have some major depression problems. I personally think his main problem is not haveing complex enough problems too solve. I base this on the fact that he seemed to mainly be complaining about his tasks being boring. I also liked the fact that the doors had feelings. I just couldn’t stop myself from laughing when they mentioned that the doors was very happy about opening for you. When someone passed through they showed emotions of excitement and the feeling of doing a good job. I don’t know why but I just find that funny.

We also learn more about Trillian and Zaphod Beeblebrox. Trillian seems to be the more intelligent person this far and Zaphod like the earlier descriptions in the book seems more like a big clown. i don’t really know if i like Zaphod. He seems a bit non-serious and it irritates me a bit. I just can’t wrap my head around his personality. It’s way to spastic and it gives me an unsettling feeling. Like he is evil or has some great big plan of taking over the world. I know this probably isn’t the case but his lack of understanding of other lifes worth makes it hard for me to take him seriously.

To summarize these chapters where interesting out of many perspectives. One of the most obvious once is the cool travelling technique which would make it possible to travel great distances in no time. Another perspective is the character development. We see Trillian as a more thoughtful and understanding person and Arthur as a bit more adventurous person when we was fiddling with the control panel. I find that these chapters have been some of the most impressive chapters these far and think I’ll remember them by there technical aspect the most. Especially the doors.

Categories
Culture

[Journal] Chapter 5 to 8 | The Hitchhiker’s Guide to The Galaxy

 Photo CC0  Ammit  via Wikimedia Commons
Photo CC0 Ammit via Wikimedia Commons

So this chapter starts with a more personal introduction to Vogon Jeltz and the Vogons overall. When I read about them I get a felling of recognition. It’s seems to me like Douglas Adams was hinting on problems with humanity. In the book he talks about the Vogons as a people who without any ecological thinking at all. A group of aliens who abuse the resources they have at hand until they can leave the planet an move to another.

The similarity goes on as they are described as rather bureaucratic and the foundation of the political system. Now we humans haven’t learnt to travel around the universe jet but I do see some kind of link here as well of how humanity dictates earth like it owned the place (which we kinda do as well…). Whiles I’d say that the most memorable thing of the first four chapters are how unimportant humanity is I’d say that the most memorable thing out of chapter five is how inhuman humans can be (at least that’s what I believe Mr.Adams is hinting at).

Chapter five continues with a bit more talk about the Vogons and how they like to get angry but for me this is mostly just entertainment. There are some things you could dive deep into and analyse but I think the next really interesting thing the book gives us is the Babel fish. A fish which feeds on brain wave energy and translates it to understandable sound that anyone can understand. This makes it possible to understand all language talked in the universe.

I find this idea very interesting and fascinating idea. Though the book also says that the Bable fish has lead to more and bloodier wars than any other creature in existence. Something which might very well be a possible outcome of endless understanding of all languages, but in my head I can’t really understand this to 100%. If everyone understands everyone wouldn’t you realise that saying some things could start a war? Then again it is a fictional book so you can’t over analyse it to much.

The book also continues with the hole earth is pointless thing by literally describing earth as that in the encyclopedia “Hitchhiker’s Guide to the Galaxy.” I like this continues teasing about how small and unimportant we are. Even with our atomic bombs and everything in big scream of things we aren’t that powerful neither important. You could blow up earth and Pluto would still circulate the sun and the book makes this a bit too clear. It takes it from being a kind of catastrophe and makes it nearly a bit funny. It’s hard to explain, but the calm atmosphere in the book kind of drives this point a bit further.

Now when it comes to poetry the book makes it very clear that some characters haven’t got the same lovable intention with poetry that maybe we more normally see in society. A good example is Vogon Jeltz the commander of the ship which uses his bad poetry as a torturing technique. I really like the humorous part of what Adams have written here cause most of us have heard or read bad poesy at one point and just shaken our heads and sometime it can be really painful to hear a bad song or read a badly written book. You kinda laugh at there despair and you kinda feel bad about it’s just so over the top that you just can’t stop yourself.